Debatten om den svenska asyl- och flyktingpolitiken är snedvriden. Den har som utgångspunkt att alla asylsökande som kommer till Sverige och söker asyl och som får stanna är flyktingar i behov av skydd, men det är missvisande. Av de asylsökande som har fått stanna i Sverige de senaste 30 åren är det bara 5-10 procent som är genuina flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention (Genevekonventionen). Sverige har utvidgat flyktingbegreppet till att omfatta personer som vi inte har förbundit oss att ta emot genom internationella avtal och konventioner och som överhuvudtaget inte är flyktingar.
År 2005 hade Sverige en tillfällig amnestilag som innebar att 17 000 personer som hade fått avslag på sin asylansökningar fick stanna trots att de saknade flyktingskäl. Vissa av dessa 17 000 personerna hade överklagat nej på sina asylansökningar flera gånger. Det finns flera exempel på amnestier som har utdelats till asylsökande under årens lopp som inte har haft legitima skäl att få stanna, men som ändå har fått det.
Sverige har inte tagit emot för många flyktingar, men har gett uppehållstillstånd till för många asylsökande som saknar flyktingskäl.
Vad bra att en socialdemokrat som Reepalu äntligen genomskådat flyktingpolitiken.
SvaraRadera